Socialhistoriskt värde
Här representerars byggnader och miljöer företeelser där människans situation i samhället står i centrum. Dessa miljöer berättar om olika sociala villkor som har gällt för människor under olika tidsepoker och det socialhistoriska värdet förstärks genom en byggnads autenticitet.
Koloniträdgårdar – en viktig försörjningskälla
Koloniträdgårdar började att dyka upp i städernas utkanter under slutet av 1800-talet. Industrialismen och folkökningen under denna tid gjorde att inflyttningen till städerna ökade med trångboddhet och bostadsbrist som följd. Genom anläggande av odlingslotter kunde arbetare för en billig peng få tillgång till en kolonilott och därmed fördes odlingstraditioner vidare och tillgången på frukt och grönt säkrades. Att inneha en kolonilott var från början uteslutande en angelägenhet för stadens arbetarbefolkning och särskilt under första och andra världskriget fungerade koloniträdgårdar som en viktig försörjningskälla som gav befolkningen bland annat potatis.
Pionjärer inom rörelsen för koloiträdgårdar i Sverige var två kvinnor, Anna Lindhagen och Anna Åbergsson som 1906 bildade Föreningen koloniträdgårdar i Stockholm.
Koloniträdgårdar placerades ofta i skärningspunkten mellan stad och land även om det idag kan vara så att kolonilotterna ligger centralt då staden har vuxit. En enkelt inredd stuga med rabatter inriktade på nyttoväxter var det som gällde för koloniträdgårdar under tidigt 1900-tal. Detta kom att ändras efter 1940-talet då välståndet ökade efter kriget och kolonistugorna inreddes bekvämare med terrass och tillhörande trädgårdsmöbler. Tidigare grödor fick ge plats för rosor och snittblommor. I och med detta förändrades kolonilottens syfte från att vara en nödvändig odling till att bli en fritidssysselsättning.