Arkitekturhistoriskt värde
En byggnad eller miljö som utmärker sig utifrån dess arkitektoniska uttryck som mönsterbildande och tidstypiskt eller som framträdande och speciellt för sin tid. Arkitekten bakom byggnaden och dennes uttryck ingår också i skapandet av ett arkitekturhistoriskt värde.
Riddarskapets och adelns palats
Riddarhuset i Stockholm tillkom under Sveriges stormaktstid, i mitten av 1600-talet. Det uppfördes mellan åren 1641 och 1674 och fyra olika arkitekter kom att sätta sin prägel på byggnaden. Genom att uppföra byggnaden så visade stormakten Sverige upp att den var en makt att räkna med i Europa samtidigt som riddarskapet och adeln fick ett representativt palats. Det ansågs inte finnas någon svensk arkitekt som skulle kunna utföra uppdraget därför vände man sig mot kontinenten.
Den första byggperioden stod Jean de la Valée för. Han projekterade för ett magnifikt renässanspalats i tre våningar. Dock hann endast grunden bli färdigbyggd, då han dog ett år efter byggstarten.
Därefter tog Heinrich Wilhelm vid, en tysk stenhuggare. Han färdigställde huvudbyggnadens tegelmur med sandstenspilastrar.
När han dog 1652 tog holländaren Joost Vingboons över. Han kom att förknippas med holländsk klassicism i Sverige. Byggnaden fick nu en tydlig holländsk karaktär med kraftfulla pilastrar av korintiska kapitäl, samt frukt och blomsterfestoner under den övre fönsterraden som stenhuggare från Holland skapade. Dock hamnade han i onåd hos riddarhusdirektionen och blev därmed ombedd att sluta.
Den arkitekt som kom att avsluta byggnaden var Simon de la Valée. Han ändrade de planerade fyrkantiga fönstergluggar under takfrisen, till runda fönster omgivna av lagergirlander. Det var även han som ritade taket som kom att bli det första exemplet på ett säteritak.